Såren

En dikt som jag skrev 2008.

Såren i själen
svider
spricker
varar
blöder

Tänker tillbaka
Såren blir
större
odlar
hat

som förvärras
av bitterhetens
varande saft

Såren får tröst
minskar
läker
försvinner
i närheten av dig.

Norrlands drömmar

Hjälpes vad jag är trött på detta konstiga väder. Kan det inte bli vinter på riktigt! Detta tö och plask väder är så trist. Jag saknar norrland. Jag hoppas vi kan flytta upp dit snart, men det ser mörkt ut.

Igår var jag och Micke till kyrkan. Vi hade serveringen där. På kvällen var det filmkväll hemma hos oss. Bim, Christina, Yngve och Naemi kom. Det var trevligt och att det blev hos oss den här gången var lite extra trevligt...det var länge sen vi hade filmkväll hos oss. Yngve hade valt film, det blev Trollflöjten med regi av Ingmar Bergman. En opera, det har vi inte haft tidigare på våra filmkvällar.

Idag har jag gått min en timmes promenad med hunden och jag har kollat efter jobb åt Micke som han kan söka. Jag hittade några som jag har dragit ut. Jag hoppas han söker på dom, att det är nåt som han gillar.
Jag hoppas han får ett nytt jobb snart och att det blir uppe i norrland.

Mot alla odds

Har ni sett den där serien på Svt som heter "Mot alla odds"? Jag såg reprisen igår och blev så taggad av programmet. Jag vill så gärna vara med. Nu har det ju bara gått ett avsnitt än, kanske jag ändrar mig när jag har sett fler. Men det skulle vara så bra för mig och mitt dåliga självförtroende att klara en sån där grej. Jag skulle bara göra det för min egen skull. Om jag inte skulle klara det skulle jag nog bli väldigt besviken, men om jag går in för att klara det, så borde det ju gå. Det finns ju läkare med hela tiden. Frågan är bara om dom tar med en som har fel på hjärtat och lungorna, jag hoppas det. Man lär ju säkert få genomgå en stor läkarundersökning först. Men om allting är grönt där så borde jag ju få vara med. Det ska ju vara en utmaning.

När jag berättade det för Micke igår att jag vill vara med där så tittade han bara på mig och sa: "Du vill dö va?!"
Nä, jag vill inte dö, jag vill bara kunna göra något för min egen skull. Något som blir en utmaning för mig. Men vi får se hur det blir. Det som skulle bli jobbigast för mig är värmen och insekterna, tror jag. Jag hatar värme och jag hatar insekter. Jag tycker tom att svensk sommar är för varm. "Vad ska du då till Afrika att göra?", undrar säkert du. Bra fråga! Jag vill ha äventyr, jag vill göra något för min egen skull och jag vill komma i mål. Jag vill utmana mig själv, inte någon annan, bara mig själv.

Det som är bra med den här serien är att det är ingen tävling. Målet är att alla ska ta sig i mål. Det är ingen utröstning, ingen "visa vem som är bäst grej", inget av sånt. Bara att alla ska ta sig i mål och under vägen har man varandra, andra handikappade som är där för att dom vill.

Men jag gissar att jag borde träna lite mer än vad jag gör, om jag ska vara med där. Jag som blir anfådd av att rengöra marsvinsburen. Raska promenader är det som gäller, en timme om dan, gör jag redan.

Åh, vad jag längtar tills nästa avsnitt...men ännu mer till nästa säsong...kanske är jag med ;)
Vi får se, vi får se! Drömma kan man ju iallafall...det lär jag väl inte dö av ;)

Tåren

Här kommer en till dikt som jag har skrivit.

Tåren

Vem kan laga
tåren som föll?
En pärla av vatten,
glittrande som kristall.
Talar tusen ord
och inga alls.
Farande mot golvet
bär den sin hemlighet.
Kraschad i bitar,
stark som få.

Spegel, spegel på väggen där

Jag har ägnat stora delar av min tid under hösten som var och nu i vinter på att skriva dikter som var tänkta för en ny bok. Om det blir en bok återstår att se. Just nu har jag tagit en paus från skrivandet och vi får se när jag fortsätter. Ofta hämtar jag inspiration från musik och naturen. Men jag har även hämtat en del inspiration från filmer och sagor. Följande dikt tror jag inte jag behöver någon närmare beskrivning på vilken saga som har inspirirat mig. Den heter: Spegel, spegel på väggen där =)

Spegel, spegel på väggen där

"Spegel, spegel på väggen där,
säg mig vem som vackrast är".

Tidernas onödigaste fråga
har vandrat från tid till tid
generation till generation
person till person
spegel till spegel.

Samma svar har spegeln gett
"Någon annan vackrare är".

Den svarte är för svart.
Den vite är för vit.
Den långe är för lång.
Den korte är för kort.
Listan kan göras lång,
för spegeln hittar alltid fel.

Vi väljer att lyda spegeln
till vilket pris som helst.
Vi offrar våra pengar.
Vi offrar vår hälsa.
Vi offrar tiden.
Vi offrar våra relationer.
Vi offrar allt.
Allt för att spegeln ska bli nöjd.

Men svaret är ändå detsamma:
"Någon annan vackrare är".

Det gör ont!

Här kommer en ganska nyskriven dikt av mig.

Det gör ont!

Det gör ont när dina ögon
säger att du inte förstår mig.
När du skämtar om allt jag säger
och inte hör allvaret i mina ord.
När jag får hålla masken och svälja min gråt,
för att du ska få skina på min bekostnad.
När du komenterar varje minsta grej jag gör
och analyserar varje rörelse och ord från mig
och får det till att vara sjukt.
När du fnyser och himlar med ögonen
och tittar mot någon annan för att få medhåll,
fast du inte lyssnade på det jag sa.
När varje steg jag tar blir något
du kan skämta om med dina vänner.
När mina drömmar inte är viktiga för dig
och du tar dig rätten att vifta bort mig
som om jag är en fluga vid middagsbordet.
Det gör ont då du kallar mig för din vän
men ditt vänliga hej är bara ett falskt spel
för att kunna trampa på den jag är.