Kramfors

Kramfors

onsdag 29 februari 2012

Våga vara dig själv!

Jag följer serien Mot alla odds som går på svt. Det är så bra!Tråkigt att Dennis och Leif blev tvungna att avbryta, men nu hejar jag på dom som är kvar. Dom är så grymt duktiga och jag blir så imponerad av det dom gör. Men jag har kommit fram till att det skulle inte vara nåt för mig. Tyvärr så tror jag att det skulle bli för jobbigt för mitt hjärta med den värmen och att gå så mycket. Dessutom tror jag inte hjärtsjuka får vara med. Jag får försöka hitta nåt annat äventyr och något annat som blir en utmaning för mig. Men alla deltagarna i Mot alla odds är stora inspirations källor för mig. Jag blir så inspirerad av det dom gör och jag tror att detta program kommer att ändra synen på oss handikappade hos många.

För övrigt står det stilla just nu med vår planering om flytt. Vi funderar på att flytta upp till norrland igen, men det är mycket som ska stämma för att det ska bli av. Micke behöver jobb, vi behöver en lägenhet och vi behöver pengar. Vi får se hur det blir. Det ser mörkt ut just nu, men jag är inte orolig för det. Är det meningen att vi ska flytta, så kommer det lösa sig, det tror jag.

En sak till: Våga vara dig själv! Det är tufft att försöka passa in i ett samhälle som är uppbyggt på att man ska vara perfekt. Skit i vad folk säger om dig och våga vara den du är!

onsdag 22 februari 2012

Mitt barn Kurt-Lovis

För nån dag sedan såg jag ett program på tv. Jag minns inte riktigt vilket program, men jag tror det var kvälls öppet, eller nåt liknande program. Där pratade de om jämnställdhet mellan pojkar och flickor. Visst är jag för jämnställdhet, men det får ju finnas gränser. Nu ska man inte säga hon eller han, utan det heter hen och det är tydligen ingen skillnad på pojkar och flickor. Jag säger bara det: Stackars den som kallar mig hen! Dom som försöker ta ifrån mig min kvinnlighet kommer nog önska att dom inte var födda. Jag är kvinna och tänker förbli det!!!
Vad är nästa steg? Ska man börja namnge våra barn till både pojk och flicknamn för att det inte ska bli nån skillnad? Här är min dotter Kajsa-Felix eller min son Kurt-Lovis. Nåja, det var bara nåt som jag blev irriterad på.

Förra veckan var en ganska häktisk vecka för mig, åtminstone halva veckan. På torsdag var det hemgrupp hos oss. På fredag fick vi oväntat besök av fyra goa vänner och på lördag var vi till Burgsvik på dagen och på kvällen var vi bortbjudna.

Jag pratade med Regina i söndags. Det var tidigare sagt att hon skulle komma hit till påsk. Nu verkar det inte bli så, för hon kanske ska jobba. Till sommaren lät det som om hon också hade fullt upp med jobb, utlandsresor mm. Vi får se när jag träffar hon nästa gång, men jobbigt är det att det blir så långt mellan gångerna.

Nåja, nu ska jag och Elvis gå en långpromenad. Vi brukar gå en timme på förmiddagen. Det är skönt!
Ha det bäst allihopa!

måndag 13 februari 2012

Bilder och lite nya vanor


Jag är inte mycket för nyårslöften, så det brukar jag aldrig ge. Men förra året då det blev 2011 gjorde jag ett undantag. Jag gjorde ett löfte för mig själv att få ordning på min kost. Jag drack tidigare ca 2 liter cola varje dag och åt mycket godis. Så januari 2011 gjorde jag en nedtrappning på det och i februari slutade jag helt med läsk och godis i ca 6 månader för att bli av med sockerbegäret. Efter det har jag bara ätit godis och druckit läsk på helgerna, bortsett från jul och nyår. Jag är riktigt stolt över mig själv, för det krävdes stor diciplin och förändring i mitt liv för att det skulle lyckas. Jag har naturligtvis fortsatt med att inte dricka läsk mitt i veckan och lika så med godis. Detta år har jag gått in för träning. Jag kliver upp tidigt på morgonen och gör lite träning här hemma, innan frukost. Det är sit ups, bryggan mm. Dessutom går jag en timme om dan med hunden pluss några kortare promenader. Pga mitt hjärtfel så har jag svårt att gå i uppförsbackar, så det är ju en fördel för mig att Gotland är så platt. Det finns jättefina raksträckor att gå här i Klintehamn.

Bilden ovan är föresten tagen från en av långpromenaderna som jag och Elvis gick. Vi hade med oss Micke, så det blev en del pausar eftersom han gillar att fota. Då passade jag och Elvis på att busa i snön. Det här med träningen gör jag för min egen skull, för att jag ska må bra. Jag mår mycket bättre av att röra på mig. Så länge det är roligt och jag mår bra av det tänker jag fortsätta. Det ska inte vara nåt måste...bara för kul och för min hälsa. Jag har redan haft en stroke och en hjärtinfarkt så jag måste tänka på hälsan lite extra, utan för den skull gå för hårt fram. Det ska vara i min takt. Att lägga upp ett långsiktigt mål som jag har gjort kändes bäst för mig.



Här är Elvis med snö i skägget. Det är fotat under en av våra promenader. Jag är så glad att jag har Elvis. Vilken otroligt fin vän han är.

fredag 3 februari 2012

Livet

Här kommer en till dikt som jag har skrivit. Meningen med livet för mig är så många saker. Det handlar inte bara på en tro på en högre makt, som för mig är Jesus. Det handlar om dom små sakerna, men även stora saker. Carola har en sång där hon sjunger att det är dagarna som går som är livet. Det är så sant. Det är så otroligt skönt att ha "landat" i sig själv och kunna uppskatta livet, trots motgångar. Det är dom små sakerna som gör livet värt att leva. Här kommer dikten:

Tänk att bli väkt på morgonen
av en puss på ögat av hunden.
Att få vakna upp med en kopp cappucchino
och dagen tidning och bara vara.
Att få sitta på en brygga och bada fötterna
i vattnet som solen har värmt.
Att kunna skratta med vänner
åt de små sakerna som gick fel.
Att finna en barndomsvän på facebook
och bli vänner på nytt.
Att få hålla ett nyfött barn
och minnas när ens egna var små.
Att få byta om till mjukisbyxor och
lammullstofflor efter en lång arbetsdag.
Att få pussa sitt barn godnatt
och läsa Nalle Puh tills hon somnar.
Att få krypa ner i soffan med den man älskar
och bara njuta av varandra.
Att få krypa ner i en säng med rena lakan
och veta att det kommer en ny morgondag,
det är livet och lyckan för mig.