10 år

Idag är det 10 år sedan som jag och Micke gifte oss. Jag ångrar mig inte en sekund att jag gifte mig med Micke. Han är verkligen rätt man för mig. I maj har vi varit ihop i 13 år. Vi har gått igenom många tunga saker genom åren, men tillsammans och med Guds hjälp så har vi klarat det.

När vi gifte oss så gifte vi oss i smyg och drog iväg på en resa när vi hade gift oss. Våra vänner och släktingar fick läsa det i tidningen nästa dag att vi hade gift oss, men då hade vi redan åkt iväg på vår resa :-)

Eftersom vår bröllopsdag inträffar på en måndag i år, så firade vi i lördags istället. Vi bokade ett bord på Kajsas i Sollefteå och åt riktigt god mat. Micke tog en plankstek och jag tog Black and White. Det var så gott och mört kött. De är kända för sina goda pizzor, men jag tycker att det vi åt i lördags var också väldigt gott. De är duktiga på att göra kötträtter också.

Jag är så oerhört glad och tacksam att jag träffade min fina man Micke. Jag älskar honom!

Modevisning

Igår var jag ganska slut efter onsdagens resa till Sundsvall. Jag blev piggare på em så då tog jag en längre promenad med Elvis. Sist jag pratade med veterinären i Härnösand så tyckte hon att jag skulle gå längre med honom för att se hur han orkar. Jag sa att jag går som längst 30-40 minuter med honom. "men du behöver inte ha honom i vila längre", svarade hon då. Hon tyckte nog att det var kort tid för en mellan pudel. Hon tyckte att jag skulle testa att gå längre, så det gjorde jag i går. Jag gick i en timme med honom. Han klarade av det, men blev väldigt trött av promenaden. I vanliga fall är en timme inte mycket för en hund i hans storlek och ras, men nu när han är sjuk har jag velat ta det lugnt med honom.

Igår kväll var jag och Inga-Britt på modevisning. Det var jättekul! Butikerna här i Kramfors visade upp sina kläder. Varje biljett hade ett biljettnummer och i pausen var det dragning då man kunde vinna priser på sitt biljettnummer. Jag vann ett presentkort på Terra-Cotta. Jag brukar handla där, så det passade mig bra.
Det var fullsatt lokal igår. Jag och Inga-Britt var där en timme tidigare, så vi skulle få bra platser. Jag fotade en hel del och jag har gjort två bildcollage av några av bilderna. De ser du här nedanför.

3 "sjuklingar" på en dag

Igår var dagen som jag och Micke har väntat på. Äntligen fick vi komma till Sundsvall och få Elvis ordentligt undersökt. Undersökningarna tog 4 timmar, så vi kunde göra annat under tiden.

Mamma har opererat bort njurstenar, så hon är inlagd på sjukhuset i Sundsvall. Vi passade på att hälsa på henne medan Elvis var hos veterinären. Mamma blev så klart glad att vi kom och hälsade på. Operationen hade gått bra och hon ska få komma hem idag.

Jag och Micke har en vän som också ligger inne på sjukhuset. Med honom är det värre, de misstänker leukemi. Vi hälsade på honom också. Han blev glad och var så trevlig och otroligt positiv, trots att han var så sjuk. Jag tycker verkligen om honom. Jag ber för honom. Jag skulle bli väldigt ledsen om han inte klarade det. Men han är en kämpe. "Angelica, jag har så mycket kvar att göra i livet, så det här kommer att gå bra. Det här är bara nåt som hör till, som kommer ibland. Sen blir jag frisk och får fortsätta som vanligt igen". Ungefär så sa han när vi var där och besökte honom. Han är så fin och positiv.

Men åter till Elvis! De gjorde om hjärt och lungröntgen på honom. På hjärtat såg allt bra ut men på lungorna var det inte så bra. De har också gått ner med en slang i lungorna och tagit cellprover, men på det har vi inte fått svar. De skulle vi få nästa vecka. Veterinären gick också in med en kamera. Tuvärr hörde jag inte riktigt vad veterinären sa där, för det var så dålig mottagning. Vi var på sjukhuset då han ringde. Han hade inte sett nån cancer, så det var ju bra. Han skulle ringa igen nästa vecka då han har fått svar på proverna, och då skulle han berätta mer.

Stackars lilla Elvis! Han var så trött och grinade hela kvällen igår. Han hade säkert ont i halsen. Men idag är han glad igen.

Jag blev jättedålig igår kväll pga att jag var så trött. Jag klarade mig från att spy, men det var nära. Jag brukar ju bli illamående och kräkas, då jag blir för trött. Idag är jag mör i hela kroppen och skallen är lite ur funktion :-/
Ja, ni fattar..jag har ju skrivit om det så mycket förr. Skakig, klumpig, svårt att prata (hitta orden), yr mm. Men det går över. Jobbigaste är nog att jag är så tung i huvudet och seg. Men det går ju över.

Ikväll ska jag och Inga-Britt på modevisning. Just nu känns det som om det blir lite väl tufft för mig, men jag ska vila upp mig idag så kanske jag får tillbaka lite krafter. Jag vill ju verkligen gå på det. Det är ju inte konstigt att jag inte är pigg idag. Vi blev ju hela dagen i Sundsvall. Vi åkte redan kl sju på morgonen. Vi har både varit med Elvis till veterinären och hälsat på mamma och en vän på sjukhuset, så 3 "sjuklingar" är ganska mycket att hinna med på en och samma dag. Nu vill jag inte egentligen kalla de för "sjuklingar" för de ska bli friska. Mamma är ju frisk nu, men vovven och vår vän Sven ska också bli frisk, så det så!

Sätter in en bild på Elvis som jag tog på honom i bilen då vi var på väg till veterinären.

Just idag är jag stark

Jag pratade nyss med min mamma. Hon är inlagd på sjukhuset i Sundsvall, för hon ska operera sig idag. Hon har flera stora njurstenar som ska opereras bort. Jag frågade henne om hon är nervös inför operationen. "Äsch! De har opererat sju stycken före mig, så nå tror jag att läkar'n vet vad han gör. Han har ju fått öva på flera stycken innan det blir min tur", svarade hon. Hon nämnde att hon inte har fått äta eller dricka sen kl tolv i natt och operationen är på em idag. Men hon fick korvstroganoff igår, så det var inga problem. Jodå, det är tufft virke i min mamma.

Igår träffade jag en kvinna som jag lärde känna för ca 15 år sen, då jag mådde riktigt dåligt. Jag hade inte träffat henne sen jag flyttade tillbaka till Kramfors. Hon blev glad att se mig och hon sa så många fina och bra saker som jag blev jätteglad över att höra. Hon sa bl.a. att jag utstrålar sån positiv energi och att hon blir glad då hon tänker på mig. Jag inger hopp, sa hon. Jag minns inte ordagrant vad hon sa, men att få höra att man sprider positiv energi och inger hopp, var verkligen roligt att höra. Så dålig som jag var då hon träffade mig första gången och hur mitt liv har förändrats sen dess, är verkligen som natt och dag.

"Just idag är jag stark", som Kenta sjunger. Men visst..livet är verkligen ingen dans på röda rosblad nu heller, det är det nog inte för nån, tror jag. Det gäller bara att välja ut de bra och positiva sakerna och ta vara på de små guldkornen, som jag kallar det. De små ljusglimtarna i vardagen som gör en glad. Det är inte alltid så lätt, men för mig har det blivit ett måste för att orka.
När jag får höra av olika personer "Du är så stark Angelica! Hur orkar du vara så glad trots allt som du gått igenom?", så blir jag förstås glad att höra det, men tänker också "vadå stark?" jag kan inte påstå att jag är speciellt stark..stark som en kattunge kanske. Men iof så är det i min svaghet och litenhet som jag känner mig mest stärkt av Gud. När allt hopp är ute och allt är mörkt omkring mig, så söker jag mig till Gud och han finns där. Utan honom hade jag inte suttit här nu. Visst, jag kan vara envis och målmedveten och det är en styrka som jag säkert har haft stor nytta av i mitt tillfrisknande, men utan Guds uppmuntrande ord (Bibeln) och hans närvaro, så hade det varit svårare för mig att leva. Det tror jag!

Jag har duschat Elvis nu på morgonen så han är ren och fin i morgon då vi ska till veterinären i Sundsvall med honom. Han ser så putt och eländig ut då han är nyduschad.

Gå för hjärtat

Jag har skaffat appen "Gå för hjärtat". Bl.a. Becel skänker 1kr för varje km man går, till kvinnohjärats hälsa. Jag älskar att gå och jag är kvinna och jag har hjärtfel, så det var ingen tvekan för mig att skaffa den appen. Den är ju dessutom gratis.
Även om jag älskar att vara ute och gå, så är det lättare om jag har ett mål med det. I höstas var målet att gå ner 13 kilo, vilket jag gjorde. 60 kilo var målvikten, och det klarade jag. Nu börjar det svåra, att behålla vikten så jag inte går upp igen.
Med den där appen får man olika utmärkelser beroende på hur mycket man har gått. Den sista utmärkelsen är "platina promenerare" och då ska man ha gått 500 km. Det är mitt mål under detta år. Just nu har jag "Silkes strövare" och ligger på plats 2362 :-)
Vi får väl se om jag klarar det, men att ha ett mål gör ju mig mer motiverad att gå, dessutom så gör jag en god gärning samtidigt.
Jag är glad att jag kan gå, det är ju den enda sport som jag kan hålla på med. Om nu promenader räknas som sport, vet jag inte, men det låter bättre iaf.

På onsdag har vi fått tid till veterinären i Sundsvall. Vi slapp att åka till Hudiksvall, och det är ju skönt. De ska göra ett lungsköljprov på honom, det kallas även för bal prov. Jag är lite nervös inför det. Tänk om de inte hittar nåt fel, vad gör vi då? Nåt fel är det ju på honom, det säger ju veterinärerna också. Om de hittar något så är jag orolig över att det är allvarligt.

Inatt har Elvis varit dålig i magen och haft diaréer. Jag har varit vaken sen kl tre i natt och torkat skit och tagit hand om Elvis. Jag vet inte vad det kan bero på. Jag tror inte det har med sjukdomen att göra, vad det nu är för sjukdom han har. Han har nog bara ätit något olämpligt. Det är ju inte heller konstigt att hans mage är som den är efter alla medicin kurer han har fått på sistone. Jag ska köpa Royal Canin som han är van att äta. Han har bara fått burk mat nu i helgen eftersom torrfodret är slut. Det kan ju också vara en orsak till hans dåliga mage inatt.

Jag har fotat lite under mina promenader. Lägger ut en bild på vårblommor som jag såg igår och ett foto på Gudmundrå kyrka taget på långt håll.

Glad skruttgubbe

Igår pratade jag med veterinären igen. Elvis har ju fortfarande hosta trots att han har provat olika mediciner. Veterinären hade fått svar på Elvis röntgenbilder. Det fanns inget nytt att anmärka. Frågan är ju då vad det kan vara. Nästa steg är att ta halsprover på honom. Som jag förstod går man ner i luftvägarna med en slang och suger upp vätska för att kolla bakterier.
Problemet är att de gör inte såna undersökningar i Härnösand. Veterinären skulle kolla om de gör det i Sundsvall, annars måste vi till Hudiksvall. Det känns jobbigt att behöva åka ända dit, så jag hoppas de gör det i Sundsvall. Veterinären skulle höra av sig till mig då hon vet.

Trots sin hosta så är Elvis väldigt glad. Nu är det ju inte så att han hostar hela tiden, det är några gånger per dag. Oftast hostar han på kvällarna och nätterna. Hans trötthet går lite upp och ner. Som jag har berättat tidigare så är han mycket lugnare på promenaderna. Han drar inte lika mycket, faktiskt nästan inget alls. Men han ser ut att trivas på promenaderna. Han lunkar på, nosar lite och sätter sin signatur (kissar) för att tala om för nästa hund att han har varit där. Hade han varit äldre så hade jag tänkt att just det här med att han går så lugnt har med åldern att göra, men han är ju bara 6 år. Det är iaf skönt att han trots hosta och att han verkar lite seg, är på gott humör. Han är min lilla skruttgubbe.

När jag tittade igenom mina foton som jag har i mobilen så hittade jag en bild från då vi bodde på Gotland. Jag har säkert visat den tidigare, men jag tycker den är så fin, så jag visar den igen. Det är en bild på Elvis och hans kompisar Lova och Idefix. En härlig sommarbild på tre vänner.

Varför går det inte över?

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Det har väl inte hänt så mycket sen sist jag skrev, inget som är intressant att skriva om iaf. jag vill ändå skriva och berätta hur det går för Elvis, så du som har följt min blogg blir lite uppdaterad.

Elvis har mått mycket bättre. Vi började med Axilur ( avmaskningsmedel) i måndags, på veterinärens rekommendation. Vi ska ju ge honom det i 7 dagar. Redan på onsdag så var han mycket piggare. Micke frågade mig då han kom hem från jobbet i onsdags om Elvis har hostat mycket. Jag fick tänka efter och kunde inte komma på att jag hade hört han hosta på hela dagen.

Igår var han ännu piggare. Varken jag eller Micke hörde honom hosta på hela dagen och han sov knappt något. På promenaderna så kände jag igen min vovve igen. Han hör inte till de som går fint i koppel, utan drar mycket, hela tiden. De senaste veckorna har han oftast gått med trötta och tunga steg, kopplet har inte ens varit spänt.
Men igår drog han som vanligt igen och var mycket glad och pigg under promenaden. Ändå hade jag duschat och borstat han på morgonen, vilket han borde bli trött av. När Micke kom hem igår kände han inte igen Elvis. Han var så glad och pigg och framförallt pratsam. Elvis pratade med alla hundarna på teven och han pratade med oss hela kvällen. Tillslut fick vi säga åt honom att gå lägga sig. Det känns ju dumt att säga att han ska gå lägga sig då han knappt har gjort något annat än att sovit i flera veckor.

Men idag är han dålig igen. Han har hostat nu på morgonen och ligger bara. Det var knappt han orkade kliva upp och ta sin medicin. Han älskar att få medicin eftersom han får det med något gott. Idag blev det köttbullar som jag stoppade medicinen i.

Vi får väl se hur detta går. Han ska ju ta Axilur veckan ut, så än är det ju inte klart. Det är klart att vi blev lite hoppfulla igår då han hade varit hostfri och pigg två dagar i sträck, men idag känns det jobbigt då han är dålig igen.
Jag har ingen lust att behöva åka till Hudiksvall med honom. Veterinären sa ju att vi kanske måste åka dit om Axilur kuren inte hjälper eller experterna som veterinären har skickat Elvis röntgenbilder till, inte hittar något.
Det tär på mig allt det här. Det är jobbigt att en så nära vän och familjemedlem som Elvis är mår dåligt. Han har hostat mycket nu bara under tiden som jag har skrivit detta. Nyss hoppade han ner från sängen för att kunna ta i mer då han hostar. Han ställer sig oftast upp då han hostar, för att sen lägga sig igen.
Varför går det inte över???

Kanske

Jag sitter och bläddrar i min pärm med mina dikter och funderar på vilken dikt jag ska dela med mig av. Jag hittade en dikt som jag skrev för flera år sen, i en period som var väldigt tuff för mig. Dikten heter "Kanske".

Kanske är jag för trött för att se
att livet har mer att ge.

Kanske är jag för dum för att förstå
att jag har mer att få.

Vad jag än gör här i livet
blir det sällan det jag vill ha givet.

Jag vill inte vara den som alla missförstår
och den som alla får trampa på.

Jag vill våga drömma.
Jag vill det gamla glömma.

Men drömmar suddas ut
och jag kan inte hitta ut.

Jag vill våga hoppas och tro
att min själ snart ska få ro.

Jag vill bara gömma mig från allt
i denna värld där allt är kallt.

Livet är inget liv utan mål
men i varje dröm sticks det hål.

Nu vill jag bara hitta ut
och få ett slut.

Det tar aldrig slut

Åtminstone känns det som om det aldrig tar slut med Elvis hosta och utredningar på vad det kan vara.
Elvis prövotid för cortison är slut. Han tog sin sista tablett idag. Jag har pratat med veterinären, och hon visste inte vad det kan vara. Han är ju inte bättre med hostan. Nu ska veterinären skicka Elvis hjärt och lung röntgenbilder till experter för att se om de ser något som hon inte har sett. Vi ska också köra avmaskning på honom i 7 dagar, trots att proverna inte har visat på mask. Hon trodde inte att Elvis har mask, men vi kan ha sån otur att man har missat det. Det är inte alltid mask i avföringen även om de har det. Det är därför vi skulle ta tre prover. Har man maximal otur så kan det vara så att Elvis har mask men det vi skickade in fanns det inget i. Det är knappast troligt att det har blivit så, sa veterinären, men om man har otur så kan det bli så.
Om nu inte experterna ser något nytt på röntgenbilderna och hostan inte går över efter 7 dagars avmaskning, så blir det nya prover. Då måste vi till Hudiksvall med honom. Det känns inte kul. Jag vill bara att han ska bli frisk!

I morgon ska jag och Inga-Britt till Härnösand och gå på stan där. Det känns kul. Jag hoppas vi får fint väder.

Här kommer en bild på mig och min fina Elvis.

Snyggaste killarna i stan

Igår hade vi en skön em hemma hos Inga-Britt och Palle. Det var fint väder, så vi satt ute på altanen och fikade. Det var skönt, men varmt. Elvis är nog som mig, han har också svårt för värme. Sådan Matte, sådan hund..det uttrycket stämmer väldigt bra på mig och Elvis :-)

Rasmus och Elvis blev glada att träffad, men båda var väldigt trött. De låg mest. Kanske berodde det på värmen. Men de är helt klart de snyggaste killarna i stan. Rasmus blev jättefin efter sitt besök hos frissan.
Idag ska jag och Inga-Britt träffas och gå en promenad med hundarna. Vi får väl se om det är lite mer fart på dom då.

Elvis har fortfarande kvar sin hosta. Hans cortison tabletter verkar inte hjälpa. Jag ska ju ringa veterinären till veckan, så vi får väl se vad hon säger.

Här är lite bilder från igår på snygg pojkarna.

Njuter av det sista

Snart är vintern slut, ja den är redan slut. Våren är här! Jag som älskar vintern försöker att njuta så mycket som möjligt av det som finns kvar av den. Jag är ute mycket på dagarna. Idag gick jag och Elvis efter ån, fast vi valde att gå på skoterspåren isf på vägen, för det var så lerigt och blött på vägen. Elvis fick springa lös och han hoppade, sprang och skuttade av glädje. Han hittade en pinne som han lekte med. Han var ovanligt pigg nu på den senaste promenaden. I morse gick jag samma väg, men då blev han tvärt trött och bara satte sig och ville inte gå. Nu ligger han helt färdig och sover.
Det gäller att man läser av Elvis och låter han bestämma. När han inte orkar så kan jag ju inte truga honom till att gå, men när han är pigg och vill leka, så måste han ju få göra det. Bara jag inte låter honom hålla på för länge. Det är ju svårt för en hund att sluta då det är roligt, även fast det blir jobbigt för honom.

Idag ska vi till Inga-Britt och Palle. Rasmus är nyklippt så vi ska dit och titta på honom och se hur han blev. Han har samma frisör som Elvis, så han blev säkert bra. Inga-Britt ringde och sa att han blev jättefin.

Våga tro på dig själv!!

Det finns saker som går åt pipsvängen som man har bestämt sig för att göra, men det finns också saker som man lyckas med. Ibland, kanske allt för ofta så tittar vi mer på de snedsteg som vi tar, de dumma orden vi sa en gång, de gånger vi inte lyckas nå målet vi hade satt upp osv, än på det vi faktiskt har klarat och gjort bra. Det behöver ju inte vara att man lyckats bestiga Mount Everest eller något liknande. Det kan vara andra saker, som tex sluta röka, ta körkortet, bytt livsstil till ett sundare liv mm. Jag tycker att det är viktigt att se de bra sakerna man gör i livet. Vi ska så klart inte blunda för de misstag vi gör. Men vi behöver ju inte gå älta det hela livet. Sen finns det ju personer som bara ser sina starka sidor och slår sig på bröstet och tycker de är bäst. Vi måste ha balans, våga tycka att vi har gjort något bra då vi har gjort det.

Jag brukar säga till min hund Elvis då vi har varit ute och gått: "Det här gjorde vi bra, nu var vi duktiga!"
Det kanske låter fånigt, men man behöver uppmuntran för att orka fortsätta med det man har börjat med.
Jag började med träning i augusti, sen vi flyttade från Gotland. Jag tränade dels för att gå ner i vikt, vilket jag gjorde. Jag nådde min målvikt som var 60 kg. 13 kg gick jag ner. Men jag tränade också för hjärtats skull. Jag har ju hjärtfel och att sitta still hela dagarna gör ju inte mig friskare. Jag kan så klart inte träna på gym, simma eller springa. Promenader är det som gäller för mig. Men jag får göra det jag kan, och det fungerar bra. Nu är ju Elvis sjuk, så han följer inte med på de längre promenaderna längre, men han kämpar på bra han med, med de promenader vi gör tillsammans.

För 10 år sedan, exakt på dagen faktiskt, så tog jag min sista cigg. Jag rökte en cigarett och slängde paketet sen. Efter det har jag inte rökt ett enda bloss. Visst har jag varit sugen på att röka, men jag vet ju att om jag tar en cigg, så blir det fler sen. Därför har jag låtit bli.

Det är jag så klart också väldigt glad över att jag har klarat. Med Guds hjälp och mycket vilja, så har jag klarat det.

Jag tror att vi klarar mycket mer än vad vi ibland tror. Det gäller bara att bestämma sig och ha den rätta viljan. Visst kan vi falla, men då gäller det att vi reser oss igen och inte ger upp, tills vi har klarat det.

Vad vill jag säga med det här då? Inte är det för att skryta, utan för att säga till dig som kanske känner dig lite skruttig och värdelös, att se inte på dina misstag..se det du faktiskt har klarat. Om jag skulle bara se på allt jag har gjort fel och allt som jag inte tycker att jag kan och allt som många andra tror om mig, då hade det varit lika bra att jag sköt mig. Jag menar, vad är då jag värd och till för nytta??

Vi har ALLA något bra inom oss och vi har rätt att vara glad över det vi lyckas med!!! Oavsett vad andra tycker, tänker och säger om oss, så är vi bra!

Våga tro på dig själv!!!

Är du döv eller?

Ibland blir jag så trött på personer som inte lyssnar på vad man säger. De har i förväg bestämt vad jag ska säga, och även om jag säger något helt annat än vad de har tänkt, så hör de bara det dom trodde jag skulle säga. Det där händer mig ofta! Tex igår frågade en person mig om hur det gick hos tandläkaren och hur många hål jag hade. Jag berättade att jag inte hade några hål och att tandläkaren tyckte att jag hade bra tänder. Då säger personen som jag pratade med: "Det är för att du äter så mycket godis".
Jag fick upprepa flera gånger att jag inte hade några hål. Tillslut tror jag det gick in hos henne, men det tog tid.

Jag undrar varför det blir så där. Varför lyssnar inte folk på vad jag säger? Det är ju inte bara personen som jag pratade med igår. Det händer så ofta. En orsak vet jag, och det är att jag ofta blir avbruten innan jag hinner prata klart, och då fyller personen i det de tror att jag ska säga och på det viset blir det missuppfattningar. Jag kanske pratar för långsamt så folk orkar inte vänta, inte vet jag. Jag tycker inte att jag pratar för långsamt.

Jag har märkt att personer som läser det jag skriver har lättare att ta till sig av det jag skriver än det jag säger. Det är flera gånger jag har berättat något för personer och de har inte lyssnat. Sen ringer de och då har de läst i tex här i min blogg om exakt samma sak som jag hade berättat för dom. Då är det som om det är första gången de hör det och om jag säger att jag har berättat det för dom, så är de tvärsäker på att jag inte har gjort det. Ibland har jag lust att fråga om de är döv, men biter ihop.

Det här är största anledningen till att jag skriver. Människor läser hellre än lyssnar! Tragiskt men sant!

Det ger ju såklart mig en tankeställare också. Tänk om jag gör likadant! Vi kanske alla borde tänka mer på att lyssna bättre då någon pratar och inte avbryta personen mitt i då den pratar, och inte alltid vara den som "håller lådan" och hörs. Nu menar jag inte att vi ska sluta prata, men kanske låta den som inte har så lätt för att prata och ta för sig, få komma fram lite mer. Det är ju lite tragiskt att Facebook, bloggar och andra internet sidor blir enda stället där en person känner sig sedd och hörd, för "i verkliga livet" är det ingen som lyssnar.

Nu menar jag inte att det är så för mig. Jag har vänner som jag träffar och går promenader med och i församlingen finns det människor som bryr sig och lyssnar. Jag menar de människor som verkligen inte har någon som lyssnar. Personen jag pratade med igår är ju bara en person som inte lyssnar, och visst känner jag fler som har svårt för att lyssna, men det finns faktiskt de som inte har någon som lyssnar och deras sätt att bli sedda och hörda på är via olika internet sidor. Det är tänkvärt, tycker jag!

Jag har aldrig slutat tro

"Jag har aldrig slutat tro, att efter varje natt väntar gryningen"...ja, så börjar Carolas "Fångad av en stormvind".
Jag mår bra, men det har varit lite mycket det här året. Det jobbigaste är ju att Elvis inte är pigg, men det är ju inte allt. Jag har varit dålig och inlagd på Iva, och nu har det varit mycket med tandläkarbesök. Jag var ju till tandläkaren förra veckan för att en tand hade gått av. Den var så trasig så den fick de dra ut. Det var väl inget märkvärdigt med det, förutom att den var krånglig. Det jobbiga var ju kostnaden. Jag har fortsatt haft tandvärk och trots värktabletter så blir det bara värre. Idag fick jag komma till tandläkaren igen. Det visade sig att jag inte har några hål. Jag har jättefina tänder, fick jag veta. Det var ju roligt att höra och en lättnad. Men jag har ju ändå ont. Röntgenbilden visade att jag har en ny visdomstand som växer under min gamla visdomstand, och det är det som gör ont. Det kan göra ont i flera tänder och kännas som tandvärk, sa tandläkaren. Eftersom det krävs specialister för att åtgärda det, så ska jag till Sundsvall och bli opererad.
Det är jag inte så orolig över, inte själva operationen, men vad det kommer att kosta, det är jag orolig över.

Igår gick jag och Elvis en tidig promenad efter Kramforsån. Det var så lugnt och fint. Jag fotade lite med mobilkameran. Fick några skapliga vårbilder. Jag tycker islossningen på vattnet är så fint, så jag tog några foton på det. Jag såg en hackspett långt uppe i ett träd, som jag också fotade. Den syns nästan inte på bilden. Man ska nog ha en systemkamera med objektiv för att få en bra bild på den.

Jag tar det fortfarande lugnt med Elvis, även fast vi inte har några restriktioner nu då det gäller promenaderna. Men jag ser ju på honom att han är trött och har sämre ork. Det är i stort sett han som bestämmer takten och vart vi ska gå. Han tycker om att gå efter ån, så det gör vi ofta. Där går det så många andra hundar, så det finns mycket lukter för honom där. Dessutom brukar han nästan alltid träffa någon av sina kompisar då vi går där. Hans favorit är Bilbo.

Jag lägger ut några bilder som jag tog igår.

April, April...

Ja, då är det då den 1:a April. Efter en lång vargavinter så är det äntligen vår. Vi ställde fram klockan till sommartid här om dagen och bara det gjorde mycket för att få den rätta vårkänslan. Nu är det ju ljust ute då man vaknar på morgonen.

Igår tog jag och Micke en tur bort till Svanö. Jag hade tänkt att ta några fina bilder till min blogg, men det var så mycket snö där vi hade tänkt att gå, så det blev varken nån lång promenad eller några fina bilder. Jag tog bara ett foto, och det var på några lustiga träd som fanns på en gård. Jag får nog vänta tills snön är borta innan jag kan ta några fina naturbilder. Dessutom har jag ju bara kameran i mobilen att fota med, så det får inte vara för avancerade motiv som jag ska ta. Jag skulle haft en liten och smidig systemkamera med bra objektiv, då hade jag kunnat fota djur i naturen. Men det måste vara en enkel kamera, som är lätt att hantera.

Vi var inte så länge på Svanö, men den stunden räckte för att jag skulle bli helt slut. Jag gick och la mig en timme då vi hade kommit hem. Att jag är trött jämt är ju inget nytt, det hör ju ihop med stroken, men jag är ju så otroligt trött och hängig nu. För minsta lilla grej så måste jag vila. Har ingen ork till nästan nåt längre. Om jag var trött och orkeslös innan, så är det inget jämfört med vad jag är nu.

Elvis är inte pigg heller. Hans hosta går inte över. Än är ju inte prövotiden slut med hans nya medicin, så jag får väl ge det en chans. Men han visar inga tecken på förbättring. Han blir slut fort. Tex här om dagen då jag var ute och gick med honom med en kompis och en annan hund. Vi släppte lös hundarna och de busade en stund, men sen kom Elvis till mig och satte sig. Han orkade inte, och det var bara efter några minuter.

Jaja, vi får väl höra vad hans veterinär säger då prövotiden på hans medicin är slut. Då ska jag ju ringa henne. Misstänker att det blir en ny hjärt och lung röntgen.

Här kommer fotot som jag tog igår på de lustiga träden.