Surströmming

Igår blev jag och Micke bjudna till Inga-Britt och Palle på surströmming. Jag älskar surströmming, men jag är inte så duktig på att rensa dom. Jag lyckades få en med mycket rom, det är det bästa på hela fisken. En tunnbrödsmacka med potatis, lök och surströmming, det var mumsigt!

Till efterrätt blev det glass

Murre-Måns fick också mat. Men han fick nöja sig med vanlig hederlig kattmat. 

Inga-Britt och Rasmus

Min fina älskling

Fina Murre-Måns

Och fina Rasmus

Elvis var pigg och "höll lådan" hela kvällen. Han hittade Rasmus godisboll som han lekte med nästan hela kvällen. Det återstår att se hur han kommer att må idag. 

Vill önska dig en riktigt fin helg och tack för att du tog dig tid till att läsa i min blogg. 

Johnny Cash, människor och Gud

Jag "snubblade" över den här låten igår då jag var ute på you tube. Det är Johnny Cash som sjunger Personal Jesus. Det är egentligen Depeche Mode som gör den låten, men Cash version är så otroligt skön. Det är bla sån här musik som jag går igång på. När jag känner mig deppig så kan jag lyssna på låtar som tar på djupet, som når in till själen. Den här låten är en sån låt!

Livet rullar på som det gör för de flesta. Igår fick vi ett spontant besök av Inga-Britt och Palle. De hade tårta med sig, gott!

Elvis har börjar med sin nya medicin, Rimadyl. Den ska vara smärtstillande. Han har ju så ont i kroppen. Det är jobbigt då jag inte kan ta med honom på promenaderna längre. Jag saknar att gå med honom. Det är ju inte lika roligt att gå med ett par stavar, som det är att gå med Elvis. Men stavgång är också kul!
Men jag saknar att få gå med honom och jag saknar alla de fina och trevliga människor jag brukar möta och prata med då jag är ute med Elvis.

Det som jag kan tycka är lite jobbigt är att jag inte känner igen människor. Om jag träffar någon som jag bara känner lite lätt, på ett ställe där jag inte brukar träffa personen, så har jag oftast ingen aning om vem det är. De jag träffar ofta är ju en sak, de känner jag ju igen, men de jag träffar bara någon gång ibland, med flera månaders mellanrum, de känner jag inte igen.

Det hände här om dagen på Konsum. När jag hade betalat och skulle packa i mina varor så hör jag kvinnan som stod bakom mig i kön säga: "Du ser ingenting och inte hör du något heller!". Jag tittar på henne och känner igen henne. Jag var övertygad om att hon är en av de jag brukar träffa då jag är ute med Elvis. Hon har en stor vit hund. Jag hälsar, men så säger hon: "Jag försökte få kontakt med din man också men han hör inget heller". Den kvinnan som jag trodde det var känner inte Micke så jag tänker att jag har tagit fel på person och tänker att det är någon som Micke känner och säger till Micke att hon försöker prata med honom. Micke tittar upp och säger "Vem är hon!"

Hela situationen blev helt fel och nu kan jag inte sluta fundera på om hon blev sårad och om det var kvinnan med den stora vita hunden. Varför är jag så knäpp?

Ibland, eller rätt så ofta, önskar jag att Gud hade gjort mig till någon annan. Det är svårt att se något positivt med sig själv då jag är så här. Jag menar, det är ju inte bara en gång det har hänt. Jag tror jag saknar alla sociala egenskaper man kan ha.

Nä, nu får det bli lite mer "Personal Jesus" med Johnny Cash! Ha det bäst!!

Det går sådär

Ja, inte är det lätt inte! Idag är det sista dagen för Elvis med antibiotika. Han har inte svarat lika bra den här gången på det som tidigare. Det är klart att han mår bättre med antibiotika än helt utan, men inte mår han bra inte. Han har så ont i kroppen stackarn.

Jag har ringt till Veterinärhuset i Sundsvall  idag, men veterinären som vi hade sist var inte där idag, så de skulle be henne ringa i morgon. Vi får se vad hon säger då. Inte är det lätt då ens kära djurvänner är sjuka. 

Idag var jag till frissan. Det behövdes verkligen. Bilden här ovan är före klippning. Mitt hår hade kommit till en längd då det var omöjligt att göra något åt det. Det var varken långt eller kort, det liknade ingenting. 

Här är jag efter klippning. Betydligt snyggare! Jag hoppas jag kan få till det lika bra i morgon som frisören fick. 

Jaha..vad ska jag skriva nu då? En bild till på Elvis kanske? Japp, så får det bli! :-)

Svåra minnen

"Å, alla omkring, dom märker ingenting".

Jo, visst gör livet ont! Jag pratade med en kvinna via telofon för en stund sedan. Hon berättade om något som var något liknande som jag har varit med om. Jag kan inte skriva här vad det handlade om, men det var svårt att lyssna på hon, för minnena kom tillbaka. Det smärtar så oerhört att minnas och bli påmind.

Men livet går vidare. Det måste det göra! Även om jag blir påmind om det då och då, så är det inget som blir bättre av att jag gräver ner mig i det. Det som har hänt har hänt och går inte att få ogjort. Visst kommer det dagar då minnena blir får jobbiga och då det verkligen gör ont, men jag måste gå vidare.

Jag kan inte förändra det som har hänt, men jag kan göra något åt mitt liv idag. Såren finns där, minnena finns kvar och sorgen över hur det blev, finns kvar. Men jag lever nu och jag gör det efter min förmåga och ork. Jag har lärt mig att leva för stunden och att inte ta något för givet. Jag är glad över att jag har min tro på Jesus, för utan honom hade mitt liv sett helt annorlunda ut, och då menar jag inte till det bättre.

Oavsett hur svårt det ser ut runtomkring, så är det skönt att veta att Jesus är nära mig. Det finns åtminstone en som lyssnar och som förstår.

Mer från Gotland

Jag fortsätter med lite fler Gotlandsminnen. För dig som inte har läst mitt tidigare blogginlägg, kan jag berätta att jag och min man Micke har bott 4 år på Gotland. För ett år sen flyttade vi tillbaka till Kramfors. Jag vill därför berätta om några av mina minnen från Gotland genom ord och bilder. 

Bilden ovan är på vår hund Elvis då han sitter bredvid mig på en bänk i Almedalen. Vi satt ofta där då vi bodde i Visby. Jag var ensam hemma på dagarna då Micke jobbade, så för att få se lite folk och komma ut så tog jag Elvis med mig till Almedalen och satte mig där. Både jag och Elvis tyckte om att sitta där och titta på folk och fåglarna i dammen. 

Här är min dotter Regina i sina medeltidskläder. Det var så klart under medeltidsveckan som hon och många andra gick klädd så. Jag tycker att hon är jättefin i kläderna. 

Våra vänner Britt-Marie och Christina hade också hund. Christinas hund heter Lova och Britt-Marie's hunds namn är Idde-Fix. Vi åkte ofta ut på utflykter och tog så klart hundarna med oss. Just här sitter de i bilen och väntar på att få komma ut. 

Här är Elvis igen med sina kompisar Lova och Idde-Fix. De ser ut att ha det väldigt skönt där under trädet. 

Bilden här är hamnen i Visby. 

Jag vill avsluta med en bild som jag tog i Klintehamn under en kvällspromenad med Elvis. Där gick jag ofta då vi bodde i Klintehamn. 

Ett år har gått

Idag är det ett år sen som jag och Micke lämnade Gotland och flyttade till Kramfors. Även om jag inte ångrar att vi flyttade tillbaka till Norrland, så har jag många fina minnen från Gotland. 

På bilden ovan är från en av alla trevliga promenader med Elvis. 

Vi fick se många kända personer under våra 4 år på ön. Jill Johnson, Amy Diamond, Mojje, Magdalena Graaf mfl. 

Men extra speciellt var det nog då Zlatan var där. Jag är ingen fotbollsfantast, men det var ändå en speciell känsla att se han. 

Zlatan skriver autografer. Jag tog ingen autograf. Jag har inte riktigt fattat poängen med det. Då fotar jag hellre. 

En annan känd person som vi fick se var drottningen. Jo, kungen var med han också, men jag lyckades fota den legendariska vinken från drottningen. 

Gotland har ju många raukar. Min favorit rauk finns på Fårö och kallas för hunden. Inte konstigt att jag gillar den, jag älskar ju hundar :-)

Dom här raukarna finns också på Fårö. 

Jag tycker om den här bilden med ringmuren och kyrktornet som sticker fram på andra sidan muren. Snyggt med dimman. 

Visby är en sån vacker stad, inte minst pga alla sina fina byggnader. 

Solnedgången var fantastisk att se. Många kvällar som jag har gått kvällspromenad med Elvis och njutit av solnedgången. 

Jo, visst finns det mycket fint på Gotland. Det är en fantastisk ö. Men jag trivs ändå bäst här hemma i Norrland. Men jag kommer absolut att åka tillbaka till Gotland på semester. 

Micke på Gotland

Svårt beslut

Äntligen är snart sommaren slut. Visst har jag haft en bra och händelserik sommar, men det har varit en väldigt varm sommar. Men nu känner jag en doft av höst, åtminstone på morgonen. Jag kan äntligen börja med min träning igen. Jag går tidigt på morgonen, för sen blir det för varmt. Jag brukar gå ca 1 timme varje morgon. Det är så skönt och jag blir piggare av det. 

Nu väntar en härlig höst. Jag älskar verkligen hösten. Men jag tror också det kan bli en svår höst. Elvis går fortfarande på mediciner. De hjälper, och han är lite piggare igen. Men vi vet ju att det bara är tillfälligt, och helt bra är han inte. Jag är rädd för att vi måste ta bort honom. Det är ett svårt beslut men vi måste tänka på vad som är bäst för Elvis. Han har ju ingen livskvalité som han lever nu. Han får inte ta några promenader, trots att han vill, och han har ont i kroppen. Men samtidigt känns det som om vi sviker honom om vi tar bort han. Han är ju vår vän och inte bara det, han är en familjemedlem. Han har sån livsglädje och är verkligen en kämpe som inte vill ge upp. Men han har ont och allt som han älskar att göra, får han inte göra längre, och det kommer inte bli bättre. 

Min fina och glada vovve..hur ska jag kunna leva utan dig? 

Nu är vi ju två som ska ta det här beslutet. Jag ensam ska ju inte fatta beslutet om hur vi ska göra. Elvis har ju en Husse också. Vi båda tycker det är väldigt svårt beslut och ingen av oss vill riktigt säga de orden, att vi måste avsluta hans liv. Vi har bestämt att nästa gång vi måste in med honom till veterinären, så ska vi rådfråga med veterinären om vad som är bäst för Elvis. Hela det här året har vi fått åkt in och ut med Elvis till veterinärer. Bara det är ju jobbigt för Elvis. 

Nåja, än så har jag min älsklingsvovve kvar och jag ska ta vara på varje minut jag har med honom. 

Släktträff

Igår var vi till Norrfällsviken på en mindre släktträff inom Mickes släkt. Vi åt en god middag på restaurangen som finns vid stugan som Mickes syster Mari och hennes sambo Lars äger. Det var väldigt trevligt och maten var väldigt god.

Jag tog kycklingfilé med ädelostsås och klyftpotatis...mums!

I stugan blev det många trevliga samtal. Jag är ju ingen kvällsmänniska så jag var ju som vanligt trött och jag är ju inte heller så pratsam av mig då jag är med många personer. Men det var trevligt att bara sitta med och lyssna.

Mari och Inga-Britt i en intressant diskution. 

Lite kortspel blev det också för den som ville. 

Trevliga samtal på sena timmen. 

Elvis är lika kvällstrött som jag. Men han är ju hund så han kan ju iaf gå lägga sig. Den mysigaste platsen tog han :-)

Idag är jag trött men glad och tacksam över gårdagens trevliga släktträff. 

Akut

I helgen har Elvis inte varit så pigg. Han har ju sjukdomen anaplasma som han fick förra sommaren då vi bodde på Gotland. I helgen har han haft ont i kroppen, speciellt i bakbenen. I måndags blev han så dålig att han började skaka och hade svårt att gå. Vi fick en akuttid till Veterinärhuset i Sundsvall. Där blev han undersökt och mediciner skrevs ut åt honom. Han fick en antibiotika kur till och kortison mot värken. Han har helt fått promenadförbud igen. Han måste vila. 

Det är svårt att se honom dålig och han vill ju ta promenader och blir lätt rastlös. Det är jobbigt att inte kunna ge honom det. Men det är ju för hans eget bästa som han måste vila. 

Igår kväll åkte vi till Icktjärn med Inga-Britt och Palle. De hade sin hund Rasmus med sig också. Vi tog en grillkväll ihop och det behövde verkligen Elvis. Han behövde få komma ut lite. Det blev ju inga promenader och vi busade inget med hundarna, utan vi satt bara och grillade korv och surrade, och hundarna var med oss och käkade korv med oss. Så det blev inget ansträngande alls för Elvis. 

Vi får försöka hitta på såna här saker istället för promenader för Elvis. Utflykter där han bara får vara med och ta det lugnt, men ändå att det händer något. 

Bilderna är från då vi var och grillade och från då vi väntade på Elvis provsvar utanför veterinären. 

Hjärtats bön

I går var jag och Micke till Ö-vik. Jag träffade en god vän till mig som jag inte hade träffat på länge. Det var trevligt! Vi åt på restaurang och gick en stund på stan. Senare bjöd Marie, som min vän heter, hem oss till sig. Där blev det fika ute i hennes trädgård, gos med katten Sigge och massa musik. Marie är kantor och jobbar så klart mycket med musik, så det blev en hel del lyssnande på musik Det passar ju mig bra eftersom jag också tycker om musik. Jag kan ju tyvärr inte själv spela och sjunga, men lyssna kan jag :-)
Marie känner bröderna Simon och Frank Ådahl och har jobbat ihop med Frank. Jag fick se en filminspelning från en konsert som hon hade med Frank och artisten Viveka Näslund.
Marie är med på en skiva med Viveka där Marie spelar piano, och jag fick en skiva av Marie. Den är så bra! Låten här ovan är Viveka Näslund som sjunger och den finns med på den skivan som jag fick. Tycker om hennes texter. Lyssna gärna på låten!

Nu måste jag sätta mig och förbereda mig för i morgon. Jag ska ju ha inledningsordet i kyrkan i morgon. Jag har varit så trött idag och värmen gör det ju inte bättre, så jag har inte riktigt orkat förbereda mig. Men nu måste jag för i kväll lär jag ju knappast orka.

Ha en bra dag allihopa och var rädd om dig!